Den Svenska Samoanen

Ja, hur går det för mina barn som vi släpat iväg till andra sidan jorden....?

Det beror lite på hur man menar. 

 

 

Theodor, 10år, ville inte alls åka på detta äventyr. Vincent 8år var mer ok med det fast han kanske inte jublade. Rasmus som var 2,5år kunde inte ha mindre åsiker i frågan... Nu har vi varit här i 5 månader och Teo och Vincent vill fortfarande inte vara här, de vill till Sverige. Teo saknar sina vänner och skola. Vincent vill ha snö. 

Men nu är det inte så farligt som vissa tror när de frågar om barnen trivs här och jag svarar att de vill hem. Varken innan vi flyttade hit eller nu så handlar det inte om gråtattaker och ångest denna "vill inte vara här" åsikt. De är inte otrygga eller olyckliga. De är nästan alltid glada när jag hämtar dem i skolan och de har fantastiska dagar på olika beacher

Men det är såklart inte lätt att flytta till andra sidan jorden och inte kunna språket, inte förstå kulturen och allt annat detta handlar om. Jag får såklart dåligt samvete ibland när de säger att de vill åka hem. Men jag är övertygad om att detta som helhet ger dem mer än det tar från dem. Det kan vara svårt att inse det, både för dem och mig just nu men om ngt år så kommer vi nog se det med andra ögon. 

För min egen del så har jag fått en annan syn på väldigt mycket på både världen och livet. Jag har fått en helt annan förståelse för att vara en minioritet och udda. Nu är de flesta positivt inställda till oss udda typer här, men jag känner ju hur jobbigt det är att vara udda och hur jobbigt det är att inte ha ett flytande språk..... 

 

Barnen går i en skola som heter South Pacific Academy. En privatskola där all undervisning sker på engelska, blandar inte in religion hela tiden,lärarna är inte tillåtna att aga barnen och till skillnad från kommunala skolorna så har samtliga elever en stol att sitta på samt böcker och andra läromedel. Det är även den enda skolan på hela ön som inte kräver skoluniform, vilket mina barn inte vill ha. De har en uniform men dels så är det bara en grå tshirt med SPAtryck och så får man ha svarta shorts eller jeans till, och detta måste bara bäras under skolutfykter. Det är ju väldigt smart kan jag tycka att hela klassen har skoltröjan när de är ute och åker, dels så är det lättare för de vuxna och lärare att snabbt se vilka som är eleverna och OM ngt barn går bort sig så vet ju alla var barnet hör hemma.

 De flesta asiater och vi "Palagi" vita människor, amerikaner väljer att sätta våra barn på denna skola, det är väldigt skönt iaf för Teo och Vincent att träffa asiaterna vilka är utlänningar och kämpar med engelska språket. 

Skolan är ganske annorlunda såklart från den svenska skola vi är vana vid. Det jag reagerat mest över är att det finns en kiosk på skolan med godis, chips, läsk samt mat att köpa. Till snacks som de äter på fm får man såklart ta med chips och Cola om man så vill. Jag är tudelad i frågan. Jag är så väldigt less på Sveriges sätt att begränsa och ställa krav på hur alla ska leva. Jag tror inte på tvång och tycker att det är mer upp till den personen om man vill att ens barn ska få äta kakor till mellanmål. Men samtidigt ser det inte kul ut när vissa överviktiga 7 åringar sitter och vräker i sig STORA påsar ostbågar och läsk som mellanmål.

Andra udda saker de har för sig är att de kräver väldigt mkt extra pengar och tid från föräldrarna. Helt plötsligt kommer en vecka då de har specialtema varje dag och då ska barnen ha speciella kläder dessa dagar. Ena dagen skulle de ha Hawaiiskjorta, andra dagen rosa tröja, 3e dagen en lila osv. Så jag fick snällt åka och köpa kläder många gånger den veckan.... 

Jag har berättat om hur gärna man pekar ut folk med namn här, det görs även i veckobreven fast då är det på de "bra" föräldrarna. Vilka som kom till mötet, vilka som donerat olika saker, vilka som ställt upp för klassen osv. Jag fick med vår familj iaf när jag ställde upp som Pumpautskärare samt köpt utklädning till Pumpagubben och Pål hade byggt en träställning som dess kropp. För denna Pumpa vann Teos klass en tävling i skolan och då fick klassen ett Pizzaparty. 

 

I skolan går det bra för barnen mina. De går i en klass lägre än de skulle eftersom de ska hinna med språkligt, dvs teo går i 3an och Vincent 1a. Både Teo och Vincent presterar långt över Godkänt i samtliga ämnen. Teo har råkat ut för en väldigt seriös filipinsk lärare som ger läxor i drivor och ställer hårda krav, men Teo klarar av samtliga sina läxor och prov bland de 3 bästa i klassen. Och tänk på att det då är barn som har engelska som ett av sina grundspråk i klassen , och Teo som kom hit för 5 månader sen! 

Jag har försökt få mina barn att förstå att jag inte har några som helst krav på prestige i skolan här. Jag är nöjd så länge de bara vistas i skolan här och suger in en annorlunda miljö, annorlunda språk osv. Som jag berättade för dem så kommer de lära sig sååååå mycket mer här på ett år, oavsett om de öht lär sig ngt i skolan, än vad de skulle göra på 3 år i Sverige. Nu syftar jag till livserfarenhet och självkänslan man får av ett äventyr som detta om man väger det mot 3 år i skola. Så allt de faktiskt lär sig är ett plus! Och som extra trygghet har jag lovat barnen att skulle de verkligen inte må bra i skolan så tar jag ut dem därifrån och hemskolar. 

 

 

Rasmusponken då? Han blir snart 3år. När vi kom hit var jag inställd på att han och jag skulle vara "hemma". Jag älskade hemmaförälderlivet hemma i Stockholm. Där kunde jag välja och vraka av roliga aktiviteter och träffa massor av andra som valt bort fsk. Det blev lite svårt här..... Vi upptäckte att det faktiskt inte finns något att göra med barn här! Det finns 3 lekplatser på ön. Tänk sen på att det är 32 grader varmt på dagarna, vilket gör att det inte direkt blir långa lekstunder innan ungen är totalt överhettad. Samma sak med stränderna. Om jag nu hade ett barn som kunde sitta lugnt och leka på stranden och inte pendla mellan att slänga sig ut i havet och att försöka fly bort från stranden. Men skulle jag nu haft ett lugnt barn så skulle det hur som helst inte vara så bra att sitta i sol, saltvatten och värme varje dag ...... Och jo, det finns en barnstund på biblioteket 2 gånger per vecka haha. Då sitter 4 små lugna barn på 1 år och lyssnar snällt på kvinnan som läser en bok. Och så har vi det 5e barnet som heter Rasmus, som inte sitter stilla utan klättrar, hoppar sjunger och allt han nu hittar på. 

Nä, så  hur som helst så pratade jag med skolan Teo och Vincent går på och det gick bra att Rasmus började där i förtid. Egentligen är det från 3år. Och han älskade det! Han har inte gråtit eller frågat efter mig en endaste gång. Det är en jättesöt liten grupp på 7 barn och 2 vuxna. 

 

 

 Rasmus klass K3 har även ett schema